SD och makten

Artikel publicerades i Fria Tider den 15 september 2015. Poängen med artikeln var inte i egentlig mening att uppehålla mig vid Sverigedemokraterna utan jag ville visa en generell problematik, att det är falskt, ja en lögn, att försöka anpassa sig till makten. Det har inget med verklig makt att göra möjligen personlig vinning. Makt baserar sig på fasta principer och tar av nödvändighet konkret form i samhället som sådant

————————————————————————————————————————-

SD rusar i opinionen samtidigt som partiet genomfört massutrensningar som kulminerat i en uteslutning av hela ungdomsförbundet. Vad som nu kommuniceras från partitoppen är att SD måste välja mellan att tona ned sin invandringskritiska profil i syfte att erhålla ”makt” eller att vara ett marginaliserat men ”ideologiskt renlärigt” parti. Men idag kan inget vara mer fel.

Vad som ytterst drivit opinionen och SD:s framgångar är den pågående massinvandringen. Väljarnas uppfattning om SD är dessutom präglad av den bild som media kommunicerar. Låt oss kort konstatera att den mediabild som förmedlas till väljarna skiljer sig markant från visionen om ett ”antirasistiskt mittenparti” som SD:s Mattias Karlsson har deklarerat. Väljarna tror sig rösta på ett parti som kommer att ta krafttag i invandringsfrågan. Partiet erhåller med andra ord stöd i opinionen trots, och inte på grund av, partiledningens agerande.

Inom media, utbildningsväsendet, kultursektorn och bland politikerna dominerar vänsterns synsätt totalt i princip alla samhällsfrågor. Orsaken har bara till en liten del att göra med de uttalade vänsterpartiernas representation inom det parlamentariska systemet. Istället pågår idéernas kamp på alla fronter: Högern kan inte vinna innan vi inser vikten av att på alla plan försvara våra familjer, lokalsamhället, Sverige och Europa.

Den pågående massinvandringen är en av flera konsekvenser av en intellektuell kollaps som drabbat hela Europa och som lett till en kultur av självkritik och självhat. Ska vi ha något kvar som är värt att försvara måste vi inse allvaret och framförallt omfattningen av problemet. Genom sin dominans inom samhällets olika sfärer sätter vänstern agendan.

Att föra en idékamp är inte bara en intellektuell uppgift utan också en praktisk sådan. Sakta men säkert måste idéerna omsättas i praktiken genom familjeliv, kyrkan, grannsamverkan, aktivistorganisationer, förlag och kulturföreningar.

Ett traditionellt samhälle är en organisk helhet, en kultur, och inte en artificiell skapelse av en stat eller ett parti. Att aktivt bekämpa delar av denna framväxande folkrörelse är att gå vänsterns ärenden. Vänstereliten är livrädd för att reell makt ska utkristallisera sig i praktiskt orienterade rörelser och grupper som påverkar människors vardag. De vet att det är dessa initiativ som kommer att vara avgörande i framtiden; de skapar relationer mellan människor och bygger gemenskap runt idéernas praktik.

Utan intellektuell, kulturell och folklig förankring blir makten endast en chimär. Att kasta ut idéer och kompetenta medarbetare samtidigt som man utnämner stora delar av sin folkrörelse till fiender har inget med verkligt inflytande eller makt att göra, även om man kortsiktigt kan säkra personliga ekonomiska ersättningar.

Vi står nu inför ett viktigt skede där en bred folkrörelse kan skapas med en fast övertygelse om att rädda vårt land. Det är också så den enda makten som betyder något kan uppnås.